Olika situationer där kommunikation mellan människor (situationer, hinder och lösningar)
Kunskap om kommunikation människor i mellan anser jag alltid vara viktigt. Kommunikation handlar om att göra sig förstådd och förhindra att den du försöker kommunicera med tolkar det på ett annat sätt än vad du hade för ändamål.
Jag tänkte här ta tre olika situationer där det kommunikation kan missuppfattas och varför det är viktigt att ha god kunskap om vad du vill förmedla.
- När du träffar dina svärföräldrar första gången är en situation som oftast är spänd, och väldigt nervöst, säkert från båda hållen. Som svärson tänker man på om du har rätt kläder, är du nyklippt, Ska du ta i hand och många fler frågor. Redan vid det här stadiet tänker man på kommunikation utan att man är medveten om det. De flesta tänker inte på att sättet du klär dig på och ditt yttre även kommunicerar med omvärlden. Dom flesta människor bedömer hur någon annan är genom att titta på honom eller henne. Ett första intryck brukar man säga ges på ungefär 2 sekunder och på grund av det är de flesta nervösa inför ett möte då man hoppas personen ska tycka om en.
- Vid ett gisslandrama är kommunikation mellan olika människor extremt viktigt då den personen som innehar "makten" är en ostabil och förmodligen väldigt nervös och lättskrämd individ. Som gissla i en sådan här situation gäller det att försöka få gisslantagaren att lugna ner sig, känna sig avslappnad och förhoppningsvis komma så långt att folket i gissla släpps. Kommunikation mellan människor här handlar då självklart om hur du kan uppnå komma till punkten att gisslantagaren inser att han eller hon har mycket mer att vinna genom att släppa sina gisslor.
- När du uppfostrar ditt barn. Att uppfostra sitt barn handlar om att lära barnet vad som enligt dig är rätt och fel i livet. För att göra det måste du kunna kommunicera med ditt barn på ett sätt så det förstår vad du menar, förstår varför du menar det och hur barnet ska göra för att förstå vad som är rätt och vad som är fel. Om ditt barn inte kan förstå vad du är ute efter kanske barnet uppfattar att du menar att det är fel när du egentligen försöker säga att barnet har gjort precis som det ska. När det kommer till barnuppfostran brukar jag försöka att redan vid mycket tidig ålder förklara för barnet varför jag anser att
just det sättet jag menar är rätt. Främst för att det ska förstå och förhoppningsvis tillämpa det i andra liknande situationer.
Eftersom alla goda ting är tre tänkte jag även resonera kring tre olika faktorer som hindrar människor. Enligt min mening anser jag att det finns tre huvudsaker som försvårar och hindrar kommunikation mellan människor. Det är nervositet, ilska och oviljan att förstå sig på andra och ta del av andras åsikter.
Låt oss börja resonera lite runt rädsla. Men rädsla tänker nog de flesta att det handlar om en rädsla för någonting "faktiskt", en rädsla för spindlar eller höjder till exempel. Men vad jag menar är rädsla för att andra folk inte ska hålla med en, eller innerst inne handlar det kanske om att våga vara sig själv. Det är svårt att ge en direkt lösning på hur man ska förbättra just den här biten men det handlar om att stärka ens självbild.
Sedan har vi ilska. Med ilska menar jag då folk som blir arg över att människor de diskuterar med inte kan förstå att deras sätt är det rätta, eller att den de diskuterar med inte kan förstå vad som vill förmedlas. Det här problemet har dock en lite lättare lösning. Det handlar om att utveckla sitt sätta att förmedla sina åsikter och även att bygga upp ett tålamod. Lära sig kontrollera sina känslor.
Sen har vi kvar hela grejen med det som jag vill sammanfatta som "vilja att kommunicera". Om en person inte vill förstå sig på den andra kommer inte en ömsesidig kommunikation att kunna uppstå. Att lösa människors vilja att ta del av andras åsikter, värdering och erfarenheter är även det en ytterst svårt. Men på något sätt handlar det ändå om folks vilja att behandla andra med respekt. En del av det här kan även ligga i att rädslan att själv vara fel. Att inte vara tillräckligt trygg i sig själv.
Som slutkläm vilja jag egentligen säga att grunden på all kommunikation handlar om att vara trygg i sig själv och vad som ska sägas.
Fördomar
Människan ser sig själv gärna som fördomsfri, men är man verkligen det? Jag tänkte beskriva en fördom som folk ska ha, men för att göra det måste vi först klargöra vad som menas med fördom.
Fördomar handlar om att ha förutfattade meningar om någon eller något. Den stora skillnaden men att någonting är generaliserat eller stereotypiskt och fördomar om någonting är att fördomar går steget längre.
För att ta ett exempel kan vi säga att alla kvinnor måste ha smink. Kvinnan använder som regel smink, men långt ifrån alla kvinnor använder faktiskt smink. Och för att vrida på det och göra en fördom mot män är att alla män älskar sport, vilket är precis lika sant som att alla kvinnor måste ha smink. Dem flesta männen tycker om idrott och sport, men långt ifrån alla. Fördomar är också väldigt samhällsvarierande. I Sverige säger vi att alla norrmän är dumma och är väldigt duktig på åka skidor till exempel.
Vad ska vi då göra för att minska fördomar som finns i samhället? Dels så vill jag påstå att alla fördomar inte är negativt. Vad jag vill framhäva är att vissa fördomar bygger upp en liten "lättare" stämning med tanke på att det är någonting som oftast går skratta åt. Men för att förhindra de stora fördomarna ska komma och förstöra anser jag att dom bör påverkas från föräldrarnas håll. Man ärver nämligen ofta sina föräldrar åsikter och fördomar. Om varje människa försöka analysera sig själv och fundera på vilka fördomar som omedvetet förs vidare till sina barn låter man i alla fall barnet själv bestämma vad den anser vara "trovärdigt"
Att förbereda och planera en arbetsintervju
Ett ställe där det är viktigt med kommunikation(fysisk såväl som verbal) är just när det kommer till en arbetsintervju. För att vara så avslappnad som möjligt bör gå in på företagets hemsida och kolla vad som står om företaget. Man bör även kolla och man har någon bekant eller vän som har varit i kontakt med företaget för att kolla vad deras syn om företaget var. Allt för att ha så mycket information om företaget som möjligt inför intervjun. Det imponerar alltid på företaget om du kommer med frågor, till exempel hur deras miljöpolicy ser ut, eller hur dem ställer sig till arbetsplatsförlagda utbildningar. Det behöver inte vara en fråga som berör just dig men att ställa frågor för att visa att du varit engagerad och gjort bakgrundskoll på just företaget du har tänkt jobba på, för att visa att du inte bara sökt arbetet som krav från till exempel arbetsförmedlingen. En annan bra sak är att läsa på extra mycket om tjänsten du sökt, hur ser de på den? Har dom samma syn som dig när du sökte arbetet? Vad du även bör tänka på är att rätt arbete har rätt klädsel. Man kan ta exemplet tjänsten bilmekaniker. Som regel tänker de flesta att bilmekaniker är ett skitigt arbete och man inte behöver tänka på hur man klär sig där. Men idag är det inte speciellt smutsigt och som regel är det även du som lämnar över bilen du reparerat till kunden för att berätta vad som gjorts. Vad har detta med klädsel att göra? Jo, nämligen att man måste tänka även på klädsel vid arbetsintervju. Ska du söka jobb som bilmekaniker är det varken skitig overall eller kostym som gäller, utan här räcker det med till exempel då jeans och en tröja.
Kris och dess olika stadier
Varje människa går någon gång igenom en kris i sitt liv. En kris händer när stora omskakande händelser helt plötsligt uppstår, eller helt enkelt när ens liv ändras radikalt. Det kan vara alltifrån en skilsmässa till en nära vän eller familjemedlems plötsliga bortgång. Man brukar generellt prata om 4 olika faser som människan går igenom enligt boken kommunikation, skriven av matts Dahlkwist. Jag tänkte här redovisa de 4 olika faserna lite mer ingående och vad människan går igenom i faserna. Kommer även försöka fundera lite på hur man pratar med människor i kris.
Krisens stadier
Första fasen kallas chockfasen och brukar vara allt mellan några sekunder och flera dagar. I den här fasen är det väldigt svårt att se om personen är i chock eller inte eftersom man som regel stänger ute allting som har med verklighet att göra. I den här fasen är det väldigt svårt att faktiskt kommunicera med personen i kris på annat sätt än att finnas vid dess sida. Att se till att personen aldrig lämnas ensam dels för att det aldrig går veta vad personen tar sig till men även för att fasen kan sluta närsomhelst och personen i fråga kan alltid behöver någon att prata med.
Den andra fasen kallas för reaktionsfasen som går ut på att
personen ifråga har förstått vad som faktiskt har hänt och börjar reagera på vad som faktiskt händer runtomkring. Den här fasen är något längre och kan pågå alltifrån några dagar till flera månader. Det är alltid självklart svårt att sätta en tid hur länge en fas varar eftersom det beror på hur djup krisen är, vad som har hänt, hur man påverkas av den, om man blir påmind om den men även hur förberedd du är på händelsen. Men i den här fasen börjar personen oftast visa starka känslor såsom ångest, sorg och ilska. Vad som är den farliga biten i den här fasen är att personen i kris väldigt lätt kan ta till "den lätta vägen" till att må bättre, det vill säga att inte försöka ta sig till nästa fas, bearbetningsfasen, utan väljer att ta till alkohol eller andra saker för att "döda smärtan". Detta gör då personen i fråga eftersom att det känns som att det är "för mycket att ta". Vad man bör tänka på när du pratar med en person i den här fasen är att egentligen bara lyssna och visa att du finns hos honom eller henne.
Den tredje fasen kallas bearbetningsfasen där personen börjar acceptera vad som hänt och försöker bearbeta händelsen. Även ångesten börjar släppa och det som tidigare innebär att personen i kris utbröt i grät känns inte lika hemskt. Normalt blir personen mycket mer socialt intresserad och sugen på utveckla sig i sin nya roll. Vad som är viktigt att tänka på här är att personen i kris funderar väldigt mycket på vad som hänt, vad som kommer att hända. Vad var mitt fel och vad var inte mitt fel? Vad kan jag ändra på för att inte samma sak kommer att hända igen? Är exempel på frågor som kan tänkas komma om krisen är på grund av äktenskapsuppbrott.
Den fjärde och sista fasen kallas nyorienteringsfasen och här börjar personen se möjligheterna med vad som hänt. I det här läget har även ens självkänsla gått upp till det den var innan, och i vissa fall till och med högre. Vad som du bör tänka på här är att även om personen verkar vara på gott humör och må bra så betyder det inte att krisen är över mentalt. Det finns en risk att personen faller tillbaka en eller i värsta fall flera faser.
Försvarsmekanismer
När människor går in i olika kriser använder man olika försvarsmekanismer för att mentalt blocka bort allt det som tynger en.
Tänkte här prata lite om vad försvarsmekanismerna bortträngning, projektion och reaktionsbildning.
Bortträngning handlar om att "skölda" bort det som gör ont. Att tränga bort verkligen gör man för att slippa hantera smärtan. Oftast handlar det om en mental och omedveten bortträngning, Det brukar utspelas sig som att vid tex en plötsligt dödsfall säger dom anhöriga "det är inte sant, det är inte sant".
Projektion handlar om att sänka andra människor till en nivå så att de tar över ens svagheter. Det är enklare för en själv att se svagheter hos andra än hos en själv. Är du slarvig och smutsig så är det mycket sannolikt att du kommer att upptäcka och störa dig på många andra som gör precis likadant utan att du ser det på dig själv.
Reaktionsbildning handlar om att "kontrollera" sina impulser. Att inte ge efter till vad man egentligen känner. Som exempel så om du mår väldigt dåligt och en ytlig bekant frågar dig hur du mår och du säger "allt är toppen" eller när ens mormor frågar om man tyckte om hennes brända mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar